Axel lär sig prata

Jag har tänkt att jag måste skriva ner lite om hur Axel lär sig prata, eller vad han har lärt sig. När Anton och jag tog med Axel på 18 månaderskontrollen kom vi knappt ihåg några ord kan kunde, vi fick anstränga oss för att komma på 10 stycken. När vi kom hem så gjorde vi en lista. Ja detta var så länge sedan som den 28 januari, men såhär såg det ut då:

Buu, Hilda, Oj, Nej, Mamma, Pappa, Hjälpa="älpa", Kiis om Kisse, aj, han kan låta som ett får, en häst, en anka, en åsna och en gris, Buss, Snö, Titta, för huvud säger Axel huva, mé, näsa, ja, kaka, kuckelikú, puss, páap om napp, hej och bajs.

Nu har Axel utvecklat till jag bajsa, kanske inte den mest adekvata meningen att börja lära sig men i alla fall. Nya ord kommer som bil...

Karina eller jag hämtar barnen vid fyra på dagis. Då är de ofta trötta och jag tycker det är tråkigt att dagarna på så sätt förvinner till viss del till oväsentligheter såsom arbete. det tycker jag är tråkigt... arbete är nödvändigt ont.

Det är en lång vinter med snö i år

Faktiskt sådant som man ofta längtar efter men när det är all denna snö och kyla så känns det lite jobbigt ochså. Men det är kul för barnen som sagt. Anton prvade visst skidor med mamma i Brixslät idag. Skidorna passade men stavarna var visst för långa. Jag var iväg och förlorade en schackmatch mor en spelare som visserligen var mycket bättre än jag rent ratingmässigt sett. Men i alla fall, ibland blir jag så jävla trött på att inte jag kan vara den dät duktige oslagbare killen:( Men schack fortsätter jag antagligen med. Ja man är ju tvungen känns det lite som eftersom man gick med på att ha den där ordförandehatten som man nu inte kan ta av sig för ingen vill ha den:(

Igår var jag med Anton och Axelen sväng vid backen här i Orrefors. Skolbarnen hade kontruerat fyra gupp i backe och pappa höll på att sätta hjärtat i halsgropen, men bet sig i läppen och beundrade triumferat när Anton gång på gång äkte puckelpist. Axel testade snowracern felra gånger med utan puckelpist. Däremot åkte pappa nerför backen med Axel i knät innan vi hade sett att guppen var där och ojojoj vad snö vi fick över oss.

I torsdags var både Anton och Axel på kyrkis vilka båda verkade uppskatta mycket. Dagen innan byggde Anton och jag en snökoja med en presenning som tak. Riktigt häftig blev den:)

Ja det blir långa dagisdagar för pojkarna. Men så är det ju för många. Jag tycer egentligen att det känns lite konstigt att lämna iväg sina barn sådär hela dagarna. Det braiga är ju att de träffar kompisa att leka med då, ja det är ju faktiskt väldigt braigt.

Jag har lagt klart furugolvet i det rum som skall bli ett litet vardagsrum på övervåningen. Lite tappar men ändå godkänt, helheten ser väldigt bra ut. Behövs bara fixas lite täckande lister och behandlas så blir det säkert bra...