Nattning av Axel

Det är ofta lite mer nattsudd över Axel än vad det är över Anton. Kan bero på att Axel fortfarande tar sig en rejäl tupplur på dagen. Igår somnade Anton ensam på soffan medan jag i med ett stort mått tålamod försökte få Axel att sova under en och en halv timme. Det är nämligen så att den gullige lille snutten Axel älskar böcker. Min ljuva stämma, gosedjur, napp och välling fungerade inte. Han skrek så man skulle tro att han var en gris som skulle till slakt. (Fast kanske är grisarna glada för att slaktas idag med tanke på de omständigheter de visst lever under.) I alla fall, till slut tog jag fram ett par böcker. Axel gosade ihop sig bredvid mig på kudde med ett leende. Han lysnade på bilnamnen jag läste upp och när jag pratade om hur en höna ser ut utifrån någon djurbiologi för barn i en barnbok. Efter det ville dock inte Axel sova när jag släkte ljuset. Jag gav honom boken och då slutade han skrika. Han låg och bläddrade i den i skummet (som vi säger i småland) men till slut orkade jag inte vänta längre. Jag tände lampan och började läsa Pyramiden med Wallander. Efter att ha läst nåra sidor frågade jag Axel, som satt och läste om hönan bredvid mig, om det var dags att sova. "Mmh", sa Axel och lade sig på kudden. Jag gav honom vällingflaskan och han tog ett par snuttar. kröp sedan ihop och sonade bredvid mig som dn lilla gullunge han är. Ja, en blivande bokmal det där. Ikvälls somnade han framför nyheterna i idolpausen med en bok om Totte i handen.